Resistance Museum!
Halloj!
I tisdag var jag på the Resistance Museum, igen. Denna gång intervjuade vi (Sandun och jag) en man som jobbade där. Efterråt fick vi gå in på muséet gratis, vilket var superschysst!
Denna gång gick vi in på Junior, som är avdelningen mer lämpad för barn. Här berättas det om fyra personer som var barn under andra världskriget. En flicka vars pappa sympatiserade med nazisterna, en pojke vars pappa var med i resistansgruppen, en annan flicka som var jude och en pojke som gillade att samla på saker och som helt enkelt fick anpassa sig.
Dock var de flesta historierna (eller alla rättare sagt) på nederländska, så jag fick inte reda på nån mer fakta om varje människa, tyvärr.
Under intervjun fick vi reda på att ett av målen med muséet skulle vara att man skulle känna sig som om man var där och då, något de verkligen lyckades med på junior avdelningen!
Det var ett ställe som man skulle gå in och vid denna tid på dygnet så var just junior avdelningen heelt tom.. så helt plötsligt när jag skulle kolla på toan som var där skrek någon nått på nederländska! Det var typ att familjen som gömt sig (jag var i deras gömställe, likt Anne Frank och hennes gömställe) hade blivit ertappade och nu skulle till Westerbork. Då fick man gå igenom en annan dörr, och jag lovar.. jag fick panik och otroliga klaustrofobiska känslor att vara i det lilla trånga rummet medan dem skrek i högtalare.. så jag gick snabbt ut därifrån på skakiga ben...
Här är en bild på de fyra vars berättelser berättades i Junior avdelningen. De lever fortfarande vilket är väldigt coolt.
Det kändes verkligen som att någon bodde där och att man inkräktade i någons hem..
Under intervjun fick vi reda på att muséet är väldigt litet jämfört med Anne Frank huset, och att de vill ha så! Han sa det att muséet skulle inte må bra av 1 miljon besökare (som Anne Frank huset har per år) utan att 85,000 besökare årligen är tillräckligt. Detta kände jag spontant är en väldigt sund syn på saken. För när man kommer till Resistance museum så får man lära sig saker och allt känns väldigt genuint på ett sätt, till skillnad från Anne Frank huset.
Visst, Anne Frank huset skulle inte kunna flytta på sig eftersom det är det huset hon faktiskt gömde sig i, men ändå känns det här huset och det här muséet, som inte ligger i någon så historiskt betydelsefull byggnad mer genuint än Anne Frank huset. Men mannen sa det, Anne Frank huset besöker man av samma anledningar som man besöker Louvren eller Eiffeltornet, för att ha det på sin "lista" typ. Resistance muséet ville inte han ska bli ännu en sak på någon lista, det ska vara mer genuint än så.
Detta besök är väl det mest intressanta som hänt den här veckan, annars har jag mest suttit framför datorn och pluggat typ.. Nästa vecka kommer jag ha tentorna och efter det kommer Kalle hit, så då kommer jag nog ha desto mer att berätta om!
Ciao!
